en trött och känslosam mamma erkänner...

kalla mig naiv förstabarnsmorsa eller ja vad man nu tycker passar. Men denna dagen har inte varit det minsta rolig någonstans. Nu ikväll känner jag mig rent ut sagt olycklig och misslyckad som mamma.
Den kära dottern har haft några dagar som avig, och idag var första gången denna veckan som jag faktiskt mådde hyffsat och tänkt försöka ta mig an lite vardagspyssel. Men det tyckte inte dottern...någonting var fel, helt fel! Och jag vet inte i ärlighetens namn inte vad som var felet. Har dock en stark misstanke om att det är magen på henne som spökar, så ikväll var P iväg och handlade magdroppar så vi får se om det kommer att ha någon effekt.

Men för att återgå till det jag egentligen ville få fram är att jag känner mig helt urlakad på ork. Jag känner mig bara tom och väldigt trött och ledsen. Trött för att jag har verkligen inte kunnat lämna min Bulle själv i ens två minuter för att hämta något utan att hon har tjutit så krokodiltrårarna har sprutat. Jag har ammat, bytt blöja, vyschat henne, sjungt för henne, lekt med henne, ja allt man kan tänkas göra för att behaga en 1 månads gammal bebis. Hann bara att gå på toa 2 ggr. idag vilket är påtok för lite om man ska se till vad som är "normalt" för mig. Blev arg på Bullen som bara skrek och skrek och verkade missnöjd, men i nästa sekund fick jag dåligt samvete för att jag blev arg och jag förstår ju att det är synd om henne istället, hon kan ju inte göra sig hörd eller förstådd på annat vis (ännu) vilket medförde att jag kände och känner mig som världens sämsta mamma. Jisses vad skruvat allt känns!!!
Blev till och med nästan arg på P för det kändes inte som att han riktigt förstod mig...men men vad är en bal på slottet?

och till er som sitter och tittar frågande på skärmen, ja det är givetvis jag hade räknat med och visste att det skulle komma stunder då det blir jobbigt, för bebisar är "ett jobb" men jag förstod kanske inte den frustration som man kan känna och den maktlöshet.

....but by the end of the day...I love my baby :)

jaha då var vi där igen...

ska man skratta eller ska man gråta? Jag valde att gråta, gjorde det större delen av dagen igår. Tänk er att gå hemma med mjölkstockning och en kinkig bebis som inte blir nöjd oavsett vad man gör. Inte party om vi säger så.

För er som inte vet vad mjölkstockning är eller hur det känns så kan man kortfattat säga att det är stopp i mjölkgångarna av mjölkansamlingar och som då sipprar ut i övrig vävnad och som orsakar smärta, och influensasymptom.

Är nu inne på andra dagen med feber och ont i tuttarna, så min älskade P väckte mig imorse och sa att han tänker vara hemma idag och hjälp mig med Estelle så jag kan vila och försöka kurera mig. Han är bäst!

Lunch någon??

Snart 1 månad!! Hur gick det till?

...och som i ett trollslag så sover vår kära dotter så snällt igen. Vågar nog faktiskt säga att helgen som gick var lite för mycket för en sådan färsking, men jag kan även ha fel. Hon kanske bestämmer sig för imorgon för att "nä, sova varför då??Mamma och pappa kan ju behöva ha något att göra"

Med dottern som ligger här i sängen brevid och sover så hinner man att fundera en del. På fredag så är Estelle 4 veckor eller 1 månad :) vart tar tiden vägen?Känns ju som att det var i förrgår som vi tog med henne hem från bb. Och på fredag så har jag och Estelle haft vardag tillsammans utan pappa P i hela två veckor.
Första gången jag skulle vara själv med henne en hel dag var skrämmande. Jag var faktiskt rädd för mig egen dotter. Denna lilla människa som bott i min mage i nio månaders tid, var jag nu rädd för.. jag menar ni hör väl hur det låter? Kvinna på snart 27 vintrar rädd för minimänniska som är ca 2 veckor gammal.
Det var bara att stålsätta sig och göra det, någon var ju tvungen att vara hemma med henne. Och på grund av rådande omständigheter så föll den lotten på mig.

Så mitt "nyårslöfte" (lite sent jag vet...) är att verkligen försöka ta till vara på denna tid som är, det är ju något som inte kommer igen och sedan att faktiskt njuta av vår dotter.

Nedrans däck!

Hade jag orkat så hade jag lagt upp en bild på hur delar av vår vagn ser ut nu men ligger i sängen brevid en oroligt sovandes dotter...det ena däcket ligger i delar på köksbordet, efter knappt 3 veckors användning så har vi lyckats på punktering! Jag tackar högre makter för att P är så otroligt snäll som ställer sig en måndagskväll klockan halv elva och lagar däcket för att jag och Estelle ska kunna gå ut imorgon.

Påtal om oroligt sovandes, Estelle verkar ha kommit in i en svacka då hon har svårt att komma till ro på dagen och sova lika så på kvällen. Hoppas dock att detta inte är något som kommer bli väldigt långdraget. Men vad vet jag??

Nu ska jag släcka ner datorn och försöka sova så man orkar natt och morgondag. Sov så gott!

Ännu en dag som bara gick

Här har Estelle på sig sina nya jeans :) Och var enda dag denna veckan så har hon legat såhär i babysittern när jag har duschat.

Idag har varit en riktigt skön och slapp dag, allt har bara fått ta sin tid. Det var så att vi till och med tog lite sovmorron till klockan nio i morse. Riktigt skönt tyckte en ganska så trött mamma :D
Kanske kan be min kära mor att ta med sin spikmatta upp på lördag så jag kan få testa den nu äntligen, samt att min nedrans spänningshuvudvärk kanske har lust att lätta lite. Misstänker att det är så att huvudvärken är en bidragande faktor till att jag är trött.

I eftermiddags tog vi oss en tur ut i det fantastiska vädret, det var inte så kallt som det varit tidigare i veckan. Sen så sken solen också. Längtar lite faktiskt tills man vågar ta sig en längre tur med vagnen...det känns lite som att man håller på att ta körkort. Lite små läskigt att vara ute i trafiken.. hihihi och att åka spårvagn första gången själv är inte något jag tänker testa i de närmaste dagarna iaf. Ja kalla mig fånig men det tänker jag bjuda på.

Nu vaknade lilltösen och snart kommer älskade P hem. Så tillbaka till verkligheten igen :D

Tiden räcker inte till...!?

Jahapp ni ser jag hann inte blogga så mycket mer min första dag hemma själv med tjejen. Men jag antar att jag kommer nog att kunna börja göra lite mer grejjer med lite mer rutin på tillvaron.

Igår gick dagen åt till att sova,äta och byta blöja samt ett besök på bvc. Hon hade minsann vuxit 5 cm på 2 1/2 vecka måste erkänna att man blev allt lite stolt i mammahjärtat hihihi.

Estelle fick ett jättefint kuvert på posten idag,det var från moster med familj och från morbror. Hon fick ett par jeans en söt body och en jättesöt skallra :D



På bilden är skallran som kom på posten idag...

The first day!

Skulle man kunna säga. Idag är P tillbaka på jobbet, jag och Estelle ska vara hemma själv och försöka komma till rätt.

oj det var någon som vaknade nu precis.... jag återkommer lite senare

tjipp så länge!

Nu är Estelle här

Låt mig få presentera vår dotter Bullen eller Estelle som hon ska få heta ;)

Denna dam tittade ut på juldagen kl. 02.32 på Östra sjukhuset normalförlossningen. Med risk för att låta lite hemska men vi är faktiskt glada att hon missade julafton med 2 1/2 timma för nu får hon iaf en alldeles egen dag. Så hon behöver inte dela dag med Jesus.

Förlossningen var något av det häftigaste jag har upplevt. Men samtidigt har jag nog aldrig upplevt en smärta som den innan och jag känner att jag definitivt kommer vilja att uppleva det igen, gärna fler gånger.
Något som känns väldigt skönt är att vår förlossning känns bara positiv när vi tänker tillbaka på den, jag och P har pratat om den nu några gånger och vi blev så positivt överraskade hur bra det kunde kännas ändå. Jag menar visst klart som korvspad att det gjorde ont. Vem har sagt att man ska få allt underbart bara sådär utan att jobba för det? För något som känns väldigt typiskt för oss kvinnfolk är att när man ska berätta om sin förlossning så blir det att man gärna belyser allt "hemskt" som hänt och hur jobbig den var och hur man inte kom överrens med sin barnmorska och övrig personal. BB känns bara blä för där blir man minsann lämnad åt sig själv.

Vi försökte verkligen vara hemma in i det längsta och efter 13 timmar med rätt så regelbunda värkar från start kände jag att jag inte orkade vara hemma längre. P tyckte nog att det fick räcka då jag satt och somnade mellan värkarna på toalettstolen hihihi.
Inne på förlossningen blev vi väl bemötta av en barnmorska som satte ctg, och den fick jag ha stående då jag inte klarade av att sitta. Sedan fick vi träffa en annan barnmorska som vi hade tills det var skifte och hon var kanon mot både mig och P. Kändes som att hon hade läst igenom det förlossningsbrev vi hade med oss in. Den tredje barnmorskan som vi fick (hon var med när Estelle förlöstes) var även hon helt fantastisk och även hon kände vi oss väldigt trygga med.
Hon instruerade mig kanon hur jag skulle krysta fram dottern på ett väldigt pedagogiskt vis. BB dagarna är vi också nöjda med ändå, där fick vi den hjälp vi behövde bara vi bad om den. Och det är ju det som är tanken med bb att man ska få bekanta sig med den lill* och kunna få igång amning med tanke på att det kan vara lite knepigt, det är inte helt självklart. Det hade ju varit jättestressande hade vi tyckt om de sprungit in till oss stup i kvarten. Utan vill man få hjälp så får man den bara man ber om det. Så ett tips ta till vara på BB-dagarna och fråga om det är något som man undrar, det är ju det de är till för där.


Nu är vår lilla tjej 2 veckor och snart är pappadagarna slut, jag och Estelle ska skaffa oss en vardag utan pappa hemma på dagen. Känns läskigt men ganska så spännande ändå :)
Ja vad ska man mer säga... denna resan var bland det häftigaste jag och P har gjort och vi fick en väldigt fin skatt på köpet, vår dotter och nu..


..nu börjar äventyret!