Känns som att detta är ett hett ämne lika väl som det är känsligt. Känns lite som att oavsett i vilket forum man än vänder sig så är det känsligt, så väl som i nätvärlden som i den riktiga.
Kan någon förklara för mig varför man väljer att ge ersättning från första början till sitt barn även om man kan amma?
Fördrev lite tid idag på nätet och råkade fastna i en tråd på ett forum där det diskuterades just ersättning vs. ammning. Där menade någon på att hon inte ammade sitt barn från första början utan gav ersättning för att hon skulle kunna få egentid och på så vis bli en bättre mamma till sitt barn. Är man verkligen en bra mamma då? Personligen skulle jag säga nej, för jag tycker inte att man ska utesluta en så naturlig del som amning om man kan amma, det är ju under en så pass kort tid under ens liv.
Oavsett vad som sägs så tror ju jag mer på att bröstmjölken är bättre än ersättning även om ersättningen har blivit så pass bra idag att man kan livnära ett barn på det. Men väljer man då att inte amma sitt barn trots en fungerande amning så tycker inte jag att man är en bra mamma om man faktiskt sätter sig själv i första rummet för att man vill få egen tid. Då är man egoistisk och inte riktigt mogen för det ansvar som det innebär att bli förälder. Och även om man helammar så kan man få den egentid som man kan behöva ibland. Bara att ta fram Mr. Pump och puma ur. Mjölken kan du spara och förvara för att brukas någon timma senare eller månader senare.
Men det man ska komma ihåg nu är att detta är vad jag tycker, sedan så finns det säkert flera tusen andra som tycker annorlunda. Då får de tycka det men jag skulle inte vilja välja bort en sådan naturlig del frivilligt, den känslan av att närhet och samspelet är fantastiskt.
